Ingen vet idag exakt hur många människor som levde i Österbygden, men förmodligen rör det sig om en femtusen personer. Samhällsstrukturen skilde sig knappast från den på ute på de Nordatlantiska öarna och i Skandinavien; fria män levde sida vid sida med trälar och viktigare spörsmål avgjordes på tinget.
Befolkningen levde som bönder med inriktning på boskapsskötsel. Man höll kor, getter, hästar, svin och höns, men spannmålet mognade knappast under de korta somrarna, utan användes istället som vinterfoder. Själförsörjningsgraden var mycket hög även om grönlandsskeppen från Bergen var nog så efterlängtade med sitt järn och europeiska modekläder.
Med sig hem förde skeppen kardad ull, pälsverk och valrossbetar samt isbjörnsungar och vita grönlandsfalkar till de stora hoven. Byteshandeln var en integrerad del i den nordiska kulturen
Här låg också ett stort problem för nordborna. De varor som eftersträvades i Norden och som kyrkan krävde i skatt, förutsatte långa och säkert besvärliga jaktexpeditioner upp till Nordsetur och kanske ännu längre norrut. Åtminstone ända upp till nuvarande Upernavik kom nordborna, vilket vi vet säkert eftersom det hittats en liten runsten på ön Kingigtorssuaq i distriktet.
Klimatförändringar var en viktig faktor i nordbokulturens nedgång. Sociala och ekonomiska faktorer bidrog och samverkade i minst lika stor omfattning, men när klimatet blev kallare och hårdare underminerades grunden för nordbornas hela existens. Med stor sannolikhet rör det sig om två samverkande faktorer, dels den övergripande klimatförändring som kallas för lilla istiden och som förde med sig kalla och regniga somrar med långa och stränga vintrar över hela norra halvklotet. Lilla istiden inträffade ungefär mellan 1430 och 1850. En direkt konsekvens var att man tvingades sluta med spannmålsodling på Island – och på Grönland blev säkert konsekvenserna än allvarligare.
En sak som ytterligare försvårade omständigheterna var att lokalklimatet runt bosättningarna ändrats på grund av att vegetationen huggits ned. Det var uppenbarligen mycket oförståndigt, för när skogen väl skövlats blev det än svårare att stå emot det bistra klimatet.