På sex orter i Sverige finns sameskolor, i Gällivare, Jokkmokk, Karesuando, Kiruna, Lannavaara och Tärnaby. Skolorna är små och undervisningen bedrivs på både samiska och svenska.
På sameskolan i Jokkmokk, vanligtvis kallad “nomman” – efter den gamla nomadskolan, arbetar läraren Katarina Parfa Koskinen som tillhör Tourpons sameby:
– Vår ambition här på sameskolan i Jokkmokk är att barnen skall bli funktionellt tvåspråkiga, alltså kunna klara sig både på samiska och svenska. Det är vårt mål, fast lätt att nå dit är det sannerligen inte.
– Språket står i centrum för undervisningen, men frågan om ett levande samiskt språk är sammansatt och komplicerad. En sak man kan konstatera är att det samiska språket i Sverige är djupt förankrat i renskötseln, men eftersom allt färre samer arbetar inom renskötseln så leder det till svårigheter för språket.
– Redan på nomadskolans tid fanns problem eftersom den enbart var till för de nomadiserande renskötarnas barn, skogssamerna däremot fick inte gå i “nomman”, vilket gör att skogssamerna idag inte vill gå i sameskolan. Katarina Parfa Koskinen är själv ett tydligt exempel på hur det är det är att leva i ett sammanhang med olika kulturella bakgrunder. Med en samisk mor och svensk far fick hon uppleva hur halvspråkighet blev ett problem.

– Det fanns länge en oro för att samiskan var en belastning för karriär och utveckling. Min mor slutade exempelvis med samiskan och började istället prata svenska. På det viset har väldigt många förlorat sitt språk, också här i Jokkmokk.

– Jag känner att jag måste väcka min samiska, för man kan ju fråga sig vad poängen är med att vara same om man inte talar språket. Samtidigt tycker jag att vi hävdar vår egenart för mycket. Men vi har egentligen ingen anledning att klaga och att känna oss förtryckta längre. Väldigt många håller dock fast vid sådana känslor och jag vet faktiskt inte vad som skulle ändra det.
En stor utmaning för landets samiska befolkning är alltså att utveckla och hålla språket i liv trots att det är så intimt förankrat i renskötseln.
– För mig som för alla andra är ekonomin grundläggande och den kräver faktiskt att jag arbetar som lärare. Därmed står jag med en fot i varje värld, och jag kan bara säga att jag är glad att det finns samer som bedriver heltidsrenskötsel, även jag inte är en av dem.