Vegetation

Vegetation och ekosystem processer i den Arktiska tundran Tundra kan definieras som de skoglösa områdena där träd inte kan utvecklas eller växa på grund av låg temperatur och kort växtsäsong. Det finns tre typer av tundra: Arktisk, Antarktisk och Alpin tundra. Arktisk och Antarktisk tundra förekommer i polarområden, medan den alpina tundran förekommer på hög höjd i bergsområden över hela jordklotet. I Sverige som ligger i det subarktiska området (under 70°N) finns enbart alpina tundraområden. I Arktis förekommer stora områden av ständigt frusen mark, så kallad permafrost, och på grund av det kalla klimatet och permafrosten i tundran, så sker ofta nedbrytningen från gammalt växt- och djurmaterial (organiskt material) mycket långsamt. När mikroorganismerna i marken bryter ner markens organiska material bildas på ett naturligt sätt växthusgaserna koldioxid, metan och lustgas samtidigt som växtnäringsämnen frigörs.

Det är framförallt koldioxid och metan som bildas i tundra, då lustgas enbart bildas i större mängder under kväverika (bördiga) förhållanden. Metan, som är en kraftfullare växthusgas än koldioxid, bildas på tundran under sommaren när organiskt material bryts ner under syrefattiga förhållanden i blöta marker ovanför permafrosten, framför allt i myrar, dammar och gölar. Nyligen har forskning visat att metanutflödet från tundrans marker är som allra mest intensivt när markerna fryser på hösten. I torra marker, där syre finns tillgängligt för markmikroorganismerna, är det framförallt koldioxid som bildas vid nedbrytningen. Den långsamma nedbrytningen har medfört att marken i tundran har en stor mängd kol inlagrad (mer än 10 % av allt markbundet kol i världen) samt att marken i tundran är fattig på växttillgängliga näringsämnen. Växterna är därmed inte enbart begränsade av temperaturen för sin tillväxt, utan också av det för växterna viktiga näringsämnet kväve. För att klara av att leva under dessa stränga förutsättningar så har tundrans växter anpassat sig genom att tillväxa mycket långsamt och genom att bli mycket gamla.