Omvandling och transport av kol i Arktiska Oceanen

Som i alla hav finns kol i flera former i Arktiska oceanen. Dels som partikulärt dels som löst och då både i organisk och oorganisk form. Den oorganiska formen består av koldioxid (CO2), kolsyra (H2CO3), bikarbonat (HCO3) och karbonat (CO3) medans den organiska formen är material som ingår eller har ingått i levande växter och organismer. Halten löst oorganiskt kol i Arktiska Oceanen är ca 2 mmol/kg (1mol är lika med 6,022 x 1023 atomer) medan halten löst organiskt kol är ca 0,1 mmol/kg, men det variera mycket med salthalten. När havet späds ut med flodvatten minskar salthalten och alla andra lösta föreningar blandas också till en halt som svarar mot blandningsförhållandet. Eftersom halten löst oorganiskt och organiskt kol är ungefär densamma i flodvatten, kring 1 mmol/kg, kommer alltså halten löst oorganiskt kol att minska när havsvattnet späds med flodvatten och halten löst organiskt kol att öka. Däremot är löst oorganisk kol mer stabilt i havet än det organiska, då det senare bryts ner av bakterier.

Partikulärt kol sjunker mot botten
medan det lösta finns i vattenmassan. Partikulärt kol tillförs havet från land med de stora floderna (se Flodvatten) och genom kusterosion (se Kusterosion under Land), men det bildas också i havet vid biologisk primärproduktion från löst oorganiskt kol och näringsämnen. Alger, både friflytande (pelagiska) och fastsittande (bentiska), primärproducerar och för detta behövs förutom kemiska ämnena också ljus. Därför sker detta bara i de översta tiotals metrarna när förhållandena är de rätta och i Arktis endast på sommaren när solen står över horisonten. Istäcket begränsar ljusstrålningen, speciellt när snö ligger på isen, och därför är det mest primärproduktion i de grunda shelfhaven där det är isfritt på sommaren.