Fördjupning gaser

En annan av människan orsakad klimatfaktor är den sot som bildas vid förbränning.  Mycket små partiklar av vad som brukar kallas ”svart sot” kommer med förbrännings-röken upp i luften och eftersom de är så små har de en förhållandevis lång uppehållstid där, även om den är betydligt kortare än gaser.

En del av detta svarta sot når Arktis och faller ner på alla ytor.  När detta är glaciäris, snö eller havsis kommer ytan att bli betydligt mörkare och därmed inte reflektera så mycket solljus som den rena, vita ytan gör.

Trots att det är förhållandevis små mängder svart sot som når Arktis har mätningar visat att det påverkar avsmältningen av glaciärisar.  Betydelsen för avsmältningen av havsisen är lite mer osäkert, eftersom denna innehåller en hel del partiklar från de kustnära områden där den bildades.  Men beräkningar tyder på att en del av den ökande avsmältningen kan bero på svart sot som tillförts från människans utsläpp i söder, och att denna effekt är störst på våren när havsisen (med den snö som ligger på toppen) normalt är mycket vit och reflekterar absoluta största delen av det ljus som når den då solen stiger över horisonten.

Ett annat exempel är organiska föreningar som har lätt att avdunsta (lättflyktiga).  Bland dessa finns flera miljögifter som DDT och lindan vilka tidigare användes i Sverige som ogräsbekämpningsmedel.  På 1970 talet infördes internationella förbud mot användningen av DDT och för lindan finns idag restriktioner mot användning i närmare 100 länder.  Men i vissa länder i Sydostasien används de fortfarande.  I dessa områden är det varmt och en stor del av dessa föreningar avdunstar därför till luften där de med luftströmmarna förs mot norr.  Här är det kallare och då kan luften ”bära” mindre mängd, efterson avdunstning ökar med ökande temperatur, av föreningarna och de faller ner mot marken med nederbörd.  Men en del kommer fortfarande att avdunsta till luften och föras ännu längre norrut, där mer kommer att falla ner med nederbörden.  Notera att om en luftmassa rör sig mot varmare områden så kommer de inte att falla ner utan stanna i luften.  Resultatet av detta är att vi får en koncentration (ackumulation) av dessa ämnen uppe i Arktis och forskare har mätt upp oväntat höga halter där.