I texten om isdynamik har vi lärt oss att glaciärer rör sig. Nu kommer vi att upptäcka att glaciärer är mycket livligare än vad man först kan tro. Klicka här om du först vill läsa om isdynamik! En glaciär rör sig olika fort under olika dagar, dessutom olika fort under olika tidpunkter på dagen, och långsammare på vintern än på sommaren. Glaciärer är mycket dynamiska.
Glaciärer består ju av fruset vatten, och vatten i flytande form har också stor betydelse för hur glaciärerna fungerar. Vatten kommer till glaciärytan på två sätt, dels genom att is och snö smälter, främst under sommaren när lufttemperaturen är hög, dels genom att regn faller på glaciären. Allt detta vatten måste finna sig vägar att rinna bort från glaciären. Vi ska se hur det går till. Det man först lägger märke till av det hydrologiska systemet, det vill säga det system som transporterar vatten på och genom glaciären, är små rännilar på glaciärens yta. Dessa små rännilar rinner samman och bildar gradvis större smältvattenbäckar. På stora glaciärer och speciellt på stora inlandsisar som Grönland kan dessa bäckar bli 5–10 meter breda. På svenska glaciärer är det vanligt med bäckar som är upp emot en halv till en meter breda.
Det man först lägger märke till av det hydrologiska systemet, det vill säga det system som transporterar vatten på och genom glaciären, är små rännilar på glaciärens yta. Dessa små rännilar rinner samman och bildar gradvis större smältvattenbäckar. På stora glaciärer och speciellt på stora inlandsisar som Grönland kan dessa bäckar bli 5–10 meter breda. På svenska glaciärer är det vanligt med bäckar som är upp emot en halv till en meter breda.

 
Med tiden smälter bäckarna sig ned i isen. Detta är möjligt eftersom vattnet som rinner skapar friktionsvärme. Det är egentligen väldigt lite värme, men värmen räcker till att smälta en del is. Det rinner mycket vatten genom bäckarna, och bäckarna är ibland ganska djupt nedskurna i glaciärytan och kan vara svåra att ta sig över. De utgör en fara då de är så hala att man inte utan speciella redskap (isyxa och stegjärn) kan ta sig upp ur dem om det vill sig illa.
Smältvattenbäckarna kan rinna långa sträckor över glaciärytan för att sedan rinna ut i någon bäck som finns utanför glaciären. Vatten som på så sätt transporteras över glaciärytan kallas ytvatten eller supraglacialt vatten (se ordförklaringar i bildtexten ovan). På många glaciärer rinner dock vattnet ned i hålrum på glaciärytan, s.k. glaciärbrunnar. Glaciärbrunnar är 30–40 m djupa vertikala schakt, alltså jämförbara med ett 15 våningars hus. Vattnet störtar ned i dessa och letar sig sedan vidare ned i glaciären i ett tunnelsystem. De englaciala tunnlar eller kanaler som finns i glaciären leder så småningom vattnet till glaciärens botten. Detta vatten rinner sedan fram i tunnlar och hålrum, så kallade kaviteter, under glaciären och dyker fram genom så kallade jökelportar, det vill säga tunnelöppningar i glaciärernas nedersta delar.
Hur bildas då glaciärbrunnar Jo dessa vertikala hål bildas när en ytvattenbäck träffar på en öppen glaciärspricka. Vattnet faller då ned i sprickan och vidgar sprickan lokalt. Den friktionsvärme som bildas när vattnet faller gör att is smälter och sprickorna blir större. När sprickan så småningom sluts (på vintern) kommer endast det vertikala hålrummet att finnas kvar och en glaciärbrunn har bildats. Glaciärbrunnarna är ofta ihopkopplade på komplicerade sätt. Glaciärens dräneringssystem påminner därför om ett grottsystem. Genom att klättra ned i brunnar på vintern, när inget vatten rinner på glaciären, kan man studera det hydrologiska systemet ända ned till cirka 40 m djup. Därefter blir kanalerna för trånga för att man skall kunna ta sig fram och vi vet fortfarande inte mycket om hur det ser ut längre ned i en glaciär.