Vi bor på en föränderlig och mycket spännande planet. Ingenting är statiskt. På och i markens ekosystem pågår ständig förändring, och i atmosfären går kemiska processer stundtals mycket snabbt. Detta är ingenting nytt eller tillfälligt. Det behöver heller inte innebära något negativt eller skrämmande. Ändå sägs det att en hastig förändring av livsbetingelserna på planeten kan leda till för oss människor oönskade effekter. Enligt den kunskap vi besitter idag leder de snabba förändringarna av världens klimat till just sådana oönskade effekter.

Osäker framtid

Om medeltemperaturen på Jorden fortsätter att öka kommer världens glaciärer att smälta alltmer. Detta kan leda främst till två saker av global betydelse. Den ena är att smältvattnet fyller på haven med extra vatten och att havsytan därför stiger. Den andra effekten är att glaciärerna på sikt kommer att bli mindre. Därmed kommer de att ge ifrån sig allt mindre färskvatten. I några tjocka volymer beskriver “Intragovernmental panel on Climate change” (den av FN tillsatta klimatpanelen IPCC) de klimatförändringar som nu pågår. Man beskriver också hur prognoserna ser ut för framtiden samt förväntade effekter på miljö och samhälle. Världens glaciärer och inlandsisar bidrar alltså till dessa förväntade effekter.

Om glaciärer smälter bort, är dessa som sötvattenresurs helt borta. Länder som är starkt beroende av smältvattnet för att bevattna jordbruk kommer därför att riskera att få allt mindre vatten till förfogande. Regioner som drabbas hårt är länderna runt Himalaya, vilka har över en miljard människor eller en sjättedel av jordens befolkning, samt Anderna i sydamerika. Speciellt himalaya-regionen är på grund av sin befolkningstäthet ett mycket sårbart område. Utöver dessa effekter ser vi redan idag påverkan i t.ex. Alperna där skidorter med skidåkning på glaciärer drabbas av att dessa minskar i storlek. Landskapsbilden förändras därmed vilket gör att framtidens fjälltrakter kommer att se annorlunda ut jämfört hur de ser ut idag. De glaciärer som finns idag kommer att vara borta.

Glaciärer och inlandsisar – dynamiska kolosser. Glaciärerna existerar därför att klimatet tillåter att en viss mängd is och snö överlever sommaren och kan bygga upp de stora ismassor som glaciärerna utgör. Med ett varmare klimat ändras förutsättningarna för glaciärerna. Värmen leder till att mer is smälter och ytterligare is smälter på grund av att sommaren blir längre. Att somrarna blir långa och varma medför att en relativt liten höjning av temperaturen kan få glaciärerna att börjar smälta allt mer. På jorden finns cirka 160 000 glaciärer fördelade på alla stora bergskedjor i världen. De största samlingarna glaciärer finns i Himalaya och i Alaska. Då har vi inte räknat med de i särklass största glaciärerna, eller inlandsisarna som de kallas, på Grönland och Antarktis. De stora inlandsisarna bidrar också med vatten till världshaven, men på grund av storlek och geografiskt läge nära polerna reagerar de trögt på förändringar. Forskare har slagit fast att inlandsisarna kommer att påverka havsytan med flera meter på lång sikt, men på kort sikt är det alla mindre glaciärer i bergskedjorna som ger den snabbaste förändringen. Mycket forskning handlar därför idag om hur man skall kunna uppskatta hur mycket vatten som alla glaciärer bidrar med och hur snabbt det kan tänkas gå. Men innan vi går in på dessa intressanta siffror skall vi ta en titt på hur man vet hur mycket is som finns på jorden. Hur gör IPCC för att ta reda på det

Mängden is på Jorden

rnEn glaciär är en tjock isklump som fyller ut en dalgång. Smälter glaciären bort finns det alltså en djup dalgång kvar. Tittar man på en karta kan man lätt se hur stor yta varje glaciär har. Faktum är att med hjälp av satelliter kan man fotografera jorden ovanifrån och då få en alldeles färsk bild av hur stora glaciärerna är. Man kan då också räkna hur många de är och på så sätt få reda på hur stor yta som är täckt av is. Vi vet att glaciärerna är tjocka men för att veta hur mycket is som finns måste vi på något sätt mäta hur tjocka de är. Radar används  inom flyg- och båttrafik för att mäta avstånd. Radar fungerar eftersom luften är ”genomskinlig” för radarvågorna, vilket inte land eller båtar är. Radar kan användas på liknande sätt för att ”se” igenom is. Man använder då radar med en annan frekvens än den som används på sjön eller i luften. En radarutrustning som används för att mäta is fungerar i övrigt på samma sätt som den man använder i andra sammanhang.

Mätning av tjocklek av glaciär med radar. För att mäta en glaciärs tjocklek eller rättare sagt dess volym måste man åka kors och tvärs med radarutrustningen över isytan. En isradar består av en sändarantenn och en mottagarantenn. Allt styrs av en dator som ”talar om” för utrustningen att skicka ut en signal och sedan ”lyssna” efter hur lång tid det tar för signalen att fortplanta sig ned genom isen, studsa mot bottnen och sedan komma upp till ytan igen. Tiden det tar för signalen att gå igenom isen är ett mått på isens tjocklek. Ju längre tid det tar, desto tjockare is. Det är för övrigt också samma princip som för ekolodet på en båt. Skillnaden är bara att ett ekolod använder ljudvågor medan en radar använder radarvågor (elektromagnetiska vågor). Med hjälp av alla profiler kan vi konstruera en karta över hur tjock en glaciär är.
Nu kan vi räkna ut medeltjockleken på en glaciär. Men det räcker ju inte långt, vi har 159 999 kvar! Här måste vi vara smarta. Genom att samla ihop mätningar från många glaciärer har forskare visat att det finns ett visst förhållande mellan hur stor yta en glaciär har och hur mycket is den innehåller. Detta förhållande är inte enkelt. Det är inte så att en dubbelt så stor yta ger dubbelt så stor volym. Man har konstaterat att för varje ökning av ytan ökar glaciärens volym med arean upphöjt till 1,4. Att resultatet är så komplicerat beror på att istjockleken varierar på ett oregelbundet sätt över hela glaciären. Vore glaciärerna fyrkantiga block skulle det hela vara mycket enklare, men det är de nu inte.
Det vi kan om glaciärer gör att vi kan bestämma volymen på vilken glaciär som helst bara vi vet dess yta, och ytan kan vi mäta från satellitfotografier. Och kan vi göra så med en glaciär, så kan vi göra det med alla så länge vi känner till deras yta. Med andra ord kan vi på detta sätt faktiskt uppskatta hur mycket is som finns totalt i världens 160000 glaciärer genom att mäta deras area. På så sätt har forskarna inom IPCC uppskattat hur mycket is som finns och hur mycket denna kommer att bidra till förhöjd havsyta.

Hur ser framtiden ut

Ingen – inte ens de mest framstående forskarna – kan spå in i framtiden. Uppvärmningen av jorden är en långsam process, och framtiden får utvisa vart vi är på väg. Dock bör man ha i åtanke att global uppvärmning kraftigt kan påverka vissa delar av världen. Forskarna har beräknat att glaciärerna idag bidrar med cirka 1 mm per år i havsytehöjning. 1 mm, det är inte mycket, men en stadig ökning med en millimeter per år leder till 1 dm på hundra år. Dessutom höjs havsytan ytterligare om de scenarier som IPCC arbetar med stämmer. Då beräknar man att det kommer att gå allt fortare. Dessutom bör man betänka att varken Antarktis eller Grönland är medräknade. Dessa enorma ismassor kommer att med tiden att kunna bidra med allt mer och de har potential att höja havsytan med 8 decimeter inom de närmaste hundra åren. Maximalt ska havsytan till och med kunna höjas upp till 2 meter. Skulle all is i världen smälta bort (vilket, om det alls är rimligt, skulle ta oerhört lång tid) skulle havsytan kunna höjas med många tiotals meter och med andra ord lägg alla kuststäder under vatten. Om vi tittar på världen i en kartbok kan vi se att många människor bor längs kusterna. Många människor, deras bostäder och hemorter riskerar att påverkas. Länder som Holland, som till stora delar ligger under havsytenivån och Bangladesh, som redan idag ofta råkar ut för översvämningar, är exempel på länder som kan drabbas extra hårt i framtiden. Som sagt, vi bor på en föränderlig planet och ingen kan sia om framtiden. Människan har visat sig vara en uppfinningsrik ”jordbo” och vem har sagt att vi inte kan samla våra krafter till en genomförbar lösning Det är vi själva som har mandat att besluta om nästa steg.