När ozonlagret är tunt ökar den ultravioletta strålningen från solen. Det märks inte bara på land, utan också under havsytan. Bland mikroalgerna, som är basen i den marina näringskedjan och som producerar hälften av allt syre på jorden, finns det både arter som gynnas och arter som missgynnas av starkare UV-strålning.
En del mikroalger bildar ett särskilt ämne, MAA, som skyddar dem mot farlig UVB-strålning. När solljuset blir starkare kan den typen av alger gynnas, på bekostnad av andra alggrupper.
Produktionen av mikroalger är mycket hög i haven nära polerna, eftersom där finns gott om näringsämnen, som kväve och fosfor. Men mikroalgerna som lever i de kalla haven är mer känsliga för UVB-strålning än andra. Ozonhålet över Antarktis, och uttunningen av ozonskiktet i Arktis kan leda till att algfloran förändras. Det kan i sin tur påverka hela näringsväven i polarhaven, liksom tillgången till syre i atmosfären.