Namn: Johan BäckmanrnYrke: Zooekolog med inriktning på flyttfåglarrnArbetsplats: Lunds universitet, ekologiska institutionenrnFödd: 1969rnFamilj: fru och barnen Emil och Linnea
Vad är det som är så intressant med fåglarrn– De är så fria och kan röra sig snabbt över stora avstånd. Det fascinerar mig. Dessutom finns det en sådan otrolig variation. Från smidiga, exceptionella flygare, till ganska klumpiga djur.
Hur började ditt fågelintressern– Först var det mest flygplan som gällde, men någon gång på mellanstadiet började jag hänga på en äldre kompis som brukade titta på fåglar. Jag kommer från en by i Västerbottens inland och när jag började på gymnasiet i Skellefteå, 6,5 mil hemifrån, tog intresset fart ordentligt. Där fanns gott om intressanta fåglar, och om vårarna kom jag ofta för sent till skolan, eftersom jag var tvungen att ge mig ut på fågelskådning. Våren i Norrland är något alldeles speciellt, den är så intensiv och det händer så mycket i naturen. Är man inomhus en hel dag har man verkligen missat något fantastiskt, och det ville jag inte.

Hur gick det till när du tog steget från fågelskådare till fågelforskarern– Jag tog ett sabbatsår mellan tvåan och trean på gymnasiet, och jobbade på olika fågelstationer i landet, främst med att ringmärka fåglar. På stationerna träffade jag många forskare och började inse att det faktiskt var möjligt att ägna sig åt sitt största intresse på heltid. Men min pappa tyckte att jag skulle klippa av mig mitt långa hår, växa upp och skaffa mig ett riktigt jobb. Så jag pluggade faktiskt elektronik ett år, innan jag förstod att jag inte alls ville växa upp. Då bytte jag till biologi och sökte mig till Lund eftersom flera av de duktiga forskarna jag träffat fanns där, och jag visste att jag ville bli en av dem. Men jag följde i alla fall pappas råd angående frisyren.
Vad tycker du är det bästa med ditt jobbrn– Att det aldrig blir tråkigt! Jag reser mycket och får se spännande, vackra platser, som Arktis till exempel. Och jag tycker att det är häftigt att man faktiskt kan göra nya upptäckter i naturen med enkla medel. Man behöver inte syssla med partikelacceleratorer eller skicka rymdfarkoster till Mars för lära sig något nytt. Det kan räcka med att man har rätt bakgrundskunskap, befinner sig på rätt plats och har en god portion fantasi.
Vad klarar du dig inte utan när du är på polarexpeditionrn– Kikare och radarutrustning. I övrigt tar jag med mig så lite som möjligt. Allt det som man packar för säkerhets skull, brukar man ändå aldrig behöva. Jag har stor nytta av mitt intresse för elektronik i jobbet, eftersom jag brukar kunna laga saker som går sönder.
Finns det något som du inte gillar med ditt jobbrn- Nej, faktiskt inte. Möjligtvis att det ger mig viss prestationsångest, eftersom jag har höga krav på mig själv och ofta tycker att jag kunde gjort saker ännu bättre.
Hur gick det med barndommens flygplansintressern– Jag gillar fortfarande flygplan och tycker om att flyga skärm. Det går ofta bra att kombinera med forskningsexpeditioner. Jag har till exempel flugit skärm i Drakensberg i Sydafrika.
Drömmer du om att vara en fågelrn– Nej, det verkar vara ett slitsamt liv. Bättre att vara människa och få titta på fåglar och förundras över dem. Men jag kanske skulle kunna tänka mig att vara en korp och få äta skräpmat utan att skämmas, slippa flytta så långt varje år, leva lite tillbakadraget och flyga lekfullt när det blir vår. Dessutom gillar jag svarta kläder.
Vilken fågel tycker du bäst om att titta pårn– Smalnäbbad simsnäppa. De är så söta och orädda! När de skall äta simmar de runt, runt i en liten cirkel. Det ser lustigt ut, men är ganska smart, för vattenvirveln som bildas suger upp bottensediment så att maten blir serverad vid ytan.
Vad säger din pappa idag om ditt yrkesvalrn– Han har förlåtit mig!