Fristat fram till 1261

Kolonisationen av Grönland inleddes år 985. Vid denna tid var Grönland tomt på människor och det skulle dröja fram till 1200-talet innan ett nytt folk i Arktis – inuit – nådde nordvästra Grönland från nuvarande Kanada.

Det berättas om hur Erik Röde med tjugofem havsgående skepp med besättning, tjänstefolk, kvinnor och barn, husdjur och redskap, gav sig iväg. Flera fartyg förliste och några tvingades vända åter, men fjorton stycken med runt sexhundra personer klarade sig förbi Hvarf – ‘det, bakom vilket man försvinner’ – och kom till slut fram till det hägrande Grönland. Väl där delade Erik Röde upp landet och varje skepp, som ägdes av en storman, fick en del av landet. Elva båtar stannade i Österbygden, medan fyra fortsatte norrut till Västerbygden.

Nordbornas Grönland var en fristat fram till 1261 då folket på tinget beslutade att underställa sig den norska kungamakten. Skälet till nordbornas beslut var förmodligen att deras gamla fartyg, vikingaknarrar, blivit gamla och slitna efter långa seglatser längs Grönland och till Vinland och inte längre gick att reparera. Grönland avsade därmed sin självständighet mot löften om leveranser med förnödenheter och varor.

Jämfört med Västerbygden var Österbygden betydligt större i omfattning och bestod av åtminstone trehundrafemtio gårdar och dessutom otaliga kyrkor, kloster och mindre bönehus. Här hade Erik Röde byggt upp sitt Brattali?, och på andra sidan fjorden låg Gar?ar som var Grönlands maktcentrum med domkyrka och tingsplats. Ute vid kusten en bit söderut låg Herjolfsnes som var nordbornas uppskeppningshamn. En annan viktig plats var Hvalsey – Valö – där ruinen efter ortens kyrka idag är den bäst bevarade vikingatida byggnaden på Grönland.

I de tidigaste berättelserna från Österbygden möter man de stormän som fick land vid koloniseringen: Arnlög, Ejnar, Erik, Havgrim, Helge, Herjolf, Ketil, Ravn, Sölve, Torbjörn och så Erik Röde själv. Även många kunniga och spännande kvinnor finns beskrivna i dokumenten och sagorna. Torbjörg var en völva eller spåkvinna vars kunskap var eftertraktad, Gudri?ur var stormannen Torbjörns dotter och vikingatidens mest vittberesta kvinna alla kategorier. Hon reste till Markland och Vinland (i Amerika) och senare till Island för att som nunna fortsätta till det Heliga landet och slutligen Rom. Tjodhild var Erik Rödes fru som till Eriks stora besvikelse övergav asatron och blev kristen. Själv lämnade Erik aldrig sin gamla tro, men Tjodhild fick sin egen lilla kyrka i Brattali?. År 1961 grävde arkeologer fram vad man misstänker är ruinerna efter Tjodhilds kyrka, och år 2000 uppfördes en replik av kyrkan strax intill.

Polarforskningssekretariatet 2016

Den här webbplatsen använder kakor. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng