Till världens ände

Enligt den historiebok som skrevs på Island och som kallas för Grönlandssagan hade nordbon Gunnbjörn stött på ett land långt väster om Island under en hård östlig storm på Nordatlanten. Han mötte en karg kust och fann några öar som fick namnet Gunnbjörnsskär. Förmodligen var det den östgrönländska kusten utanför nuvarande Ammassalik som Gunnbjörn av en slump hade träffat på. Som Grönlands riktige upptäckare räknas dock en annan person.

Erik Röde var en norsk viking som växte upp på Jären i sydvästra Norge under mitten av 900-talet. Efter att tillsammans med sin far Torvald ha blivit dömd fredlös för dråp, flydde bägge till Island. Nu ville det sig inte bättre än att Erik kom i klammeri med rättvisan också där. Och sedan tinget dömt honom fredlös även på Island, beslöt han att ta fasta på Gunnbjörns berättelse och segla västerut igen.

Invalid Displayed Gallery

Foto: Torgny Nordin

År 982 styrde Erik Röde rakt västerut från Snæfellsnes mot Gunnbjörnsskären och den farliga packisen. Därifrån måste han ha följt den sydgående strömmen för att sedan runda Hvarf – vikingarnas namn på Kap Farväl. Kommen så långt, mötte han äntligen en betydligt angenämare natur med isfria vikar och gröna fjordar med åtminstone delvis skogsbeklädda dalsidor.

Under tre år utforskade Erik Röde det främmande landets syd- och västkust. Han letade efter områden som skulle passa för kolonisation, och under andra sommaren fann han en djup fjord som fick namnet Erikfjorden, efter honom själv. Där slog han sig ner under vintern 983-84 och byggde ett hus vid den plats som senare skulle få namnet Brattali? och fungera som Grönlands ”huvudstad” under ett halvt årtusende.

Efter att grundligt ha undersökt den frodiga södra delen av Grönland – som fick namnet Österbygden fortsatte han norrut och fann att området runt nuvarande Nuukfjorden också var lämplig för kolonisation. Det fick namnet Västerbygden.

När så Erik Röde vände åter till Island efter tre år i det nya landet var det för att hämta folk till en regelrätt kolonisation. I sina försök att värva intresserade hittade han på namnet Grönland. Det var ett rent propagandanamn och i historien om Erik Röde heter det att: ”han gav landet namn och kallade det Grönland och sa, att det skulle uppmuntra folk att resa dit, när landet hade ett så gott namn”.

Polarforskningssekretariatet 2016

Den här webbplatsen använder kakor. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng