Människan och klimatet

Klimatet är emellertid inte konstant över långa tider och historien om mänskligt liv i Arktis handlar till stor del om hur man lyckats, eller för den delen misslyckats, med organisera sina liv utifrån klimatets skiftande förutsättningar.

Livet i polarområdena är en imponerande historia om anpassning och mänsklig kreativitet. Den stora utmaningen för mänskligt liv i Arktis har alltid varit, och är alltjämt, det hårda klimatet och de stora skillnaderna mellan den långa, mörka och iskalla vintern – och den intensiva sommaren med solljus dygnet runt och hög biologisk produktion.

Klimatet är emellertid inte konstant över långa tider och historien om mänskligt liv i Arktis handlar till stor del om hur man lyckats, eller för den delen misslyckats, med organisera sina liv utifrån klimatets skiftande förutsättningar.

Redan små klimatförändringar kan få stora effekter för människorna i norr. Ett par graders skillnad i medeltemperatur kan vara avgörande för existensen. Om havsisarna töar bort eller går att färdas på under sommaren, om tundrans permafrost smälter eller om fiskesjöar och havsvikar fryser – alla sådana förändringar har styrt möjligheterna att leva och att reda sig i norr.

Ofta sker förändringarna långsamt och effekten är gradvis: växtligheten ökar eller minskar, vilket direkt påverkar betet för exempelvis renar och gäss. Perioder av kallare klimat gynnar ofta fiske och jakt på havsdäggdjur, medan varmare epoker resulterat i gott bete och vissa möjligheter till spannmålsodling.

Idag sker en uppvärmning av Arktis vilket förmodligen kommer att leda till att många traditionella näringar, som jakt och fiske, minskar i betydelse. Samtidigt ökar möjligheterna, i takt med ett varmare klimat, att utveckla jordbruk i områdets sydligaste delar. Dessutom blir det med smältande havsisar tekniskt möjligt att komma åt hittills svåråtkomliga gas-, kol- och oljefyndigheter.

inukshuit

Under årtusenden har människor vandrat in över Arktis tundror. Kulturer har blomstrat under långa tider, men flera har gått under på grund av genomgripande klimatförändringar. Många tidiga invandrare lämnade spår efter sig som senare människor fick användning för. Stenstoden på bilden är en så kallad inukshuit från norra Kanada som anger en plats där människor bott och där det finns bra fiskevatten, där gässen häckar eller där vildrenarna drar förbi. Foto: Torgny Nordin

Kulturer kommer – och försvinner

Människans historia i Arktis är tidsmässigt lång men inte sammanhängande. Folk har vandrat in i området i vågor under flera årtusenden. De flesta har bokstavligen vandrat, andra har tagit sig fram med enkla båtar. Några har följt kustlinjer och älvar i sitt sökande efter det okända, andra har traskat norrut i bytesdjurens fotspår.
I den euroasiatiska delen av Arktis, palearktis, brukar kolonisationen åtminstone till viss del förklaras med att det handlat om relativt små folkgrupper som drivits eller självmant givit sig av mot norr på grund av angrepp eller invandring av människor söderifrån.

I den amerikanska delen av Arktis, vilken innefattar dagens Grönland, Kanada och USA och som kallas nearktis, följde kolonisationen – grovt sett – tre linjer. Från området runt Berings sund kom i olika vågor så kallade eskimåfolk som fortsatte österut längs ishavskusten, ända tills de slutligen nådde Östgrönland. Dessa tidiga invandrare, om vilka vi inte vet så mycket, fann sig uppenbarligen väl tillrätta, men deras kultur ebbade ut och under århundraden levde med all säkerhet inga människor i Högarktis. Skälet till varför dessa tidiga kulturer försvann är okänt, men förmodligen spelade klimatförändringar en mycket viktig roll.

Den andra kolonisationslinjen rörde så kallade indianfolk vilka befolkade polarområdenas gränstrakter söderifrån, vanligtvis fortsatte de inte norr om den naturliga trädgränsen, vilken ofta även uppfattas som gränsen mellan Arktis och Subarktis.

En tredje kolonisationsvåg var de sjöfarande skandinaver – nordbor eller vikingar – som kom att bosätta sig på sydvästra Grönland. De kom i skepp från Island till Grönland vid slutet på 900-talet och grundade ett samhälle som bestod i 500 år. Med stor sannolikhet var det klimatförändringar som till slut knäckte nordbokulturen på Grönland. Men vart nordborna tog vägen när bosättningarna övergavs är fortfarande en av Arktis stora olösta gåtor.

Polarforskningssekretariatet 2016

Den här webbplatsen använder kakor. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng