Jokkmokk – En nordlig handelsplats

Jokkmokk som ligger alldeles norr om polcirkeln var ursprungligen en plats och ett område där renskötande samer hade sina vinterbetesmarker. Från senhösten fram till våren stannade de i området, men under sommaren, när samerna befann sig uppe i fjällvärlden, låg platsen för det mesta öde.

Under vinterhalvåret var Jokkmokk en viktig mötesplats. Människorna från fjällen träffades och man diskuterade och köpslog med varandra. Nerifrån kusten kom handelsmän, så kallade birkarlar, som sedan 1200-talet köpt skinn och skinnvaror av samerna, vilka i sin tur önskade produkter som inte gick att frambringa i norr.

Såväl den svenska som dansk-norska kungamakten kom mot slutet av medeltiden, alltså under 1500-talet, att förstå vilka rikedomar som fanns i Lappland. Man insåg samtidigt att samerna långt ifrån var fullständigt isolerade i norr. Tvärtom ingick de i ett välfungerande handelsnät mellan ryska köpmän i Moskva och Novgorod, den tyska Hansan och birkarlarna (vars ursprung är okänt; kanske var de finnar eller svenskar)

Mot slutet av 1500-talet började den svenska kungamakten stärka sitt grepp över lappmarkerna, vilket var det administrativa namnet på samebygderna i norr. Från kungamakten fanns en vilja att värna om tillståndet och välfärden även bland samerna, därför skulle särskilda kyrko- och marknadsplatser inrättas. Samerna var inte kristna, och det ansågs därför att de så fort som möjligt skulle räddas från sitt andliga mörker.

Politiken handlade främst om att kungamakten ville ha kontroll över den samiska befolkningen. Genom att bygga kyrkor och inrätta fasta handelsplatser i Lappland skulle samerna knytas närmare Sverige och den svenska staten. Med kyrkplikt kunde prästerna hålla ett vakande öga på befolkningen. Och efter att birkarlarnas handelsprivilegier upphävts, började statens tjänstemän belägga handeln med statlig skatt. I början på 1600-talet inrättades handelsplatsen i Jokkmokk av kung Karl IX. Traditionen har bevarats sedan dess och 2005 firade Jokkmokks vintermarknad 400-årsjubileum.

Foto: Torgny Nordin

Nya tider
I och med etableringen av Jokkmokks vintermarknad (som går av stapeln i februari varje år) började folk från söder att bosätta sig i området. Staten drev på och stödde nybyggare, men det var först under senare delen av 1800-talet som befolkningen började skjuta i höjden. Orsaken var det intensiva skogsbruket som krävde många arbetare för att kunna leverera virke till den snabbt växande sågverksindustrin. Såväl samer som nybyggare anställdes som timmerhuggare och hästkörare och flottare. Och de allra flesta tog med sig sina familjer och blev bofasta.

Nästa stora händelse i Jokkmokks – och för den delen det moderna Sveriges historia – var elektrifieringen av industrin. Genom att bygga ut de stora älvarna fick nationen tillgång till billig elektricitet, vilket spelat en mycket viktig roll för den svenska välfärden. Exploateringen av vattenkraften pågick under nästan hela 1900-talet och innebar att befolkningen växte ytterligare i Jokkmokk. Man talar ibland om kraftverksbyggarna som vattenrallare; precis som de första rallarna, de som röjde mark och byggde järnvägen, gjorde de stora insatser. Men i takt med att byggena blev färdiga, fick arbetarna flytta vidare.

Idag är Jokkmokks kommun Sveriges viktigaste producent av vattenkraft, mer än 10 % av vår elektricitet kommer från Jokkmokk. Vattenkraften innebär emellertid också negativ påverkan på miljön och nackdelar för renskötseln. Därför råder idag politisk enighet i riksdagen om att de få återstående älvarna skall bevaras oexploaterade.

Sedan ett par decennier sjunker befolkningsantalet i Jokkmokk. Skogsindustrin är sedan länge helt mekaniserad; inga huggare, timmerhästar eller flottare behövs längre. Och detsamma gäller för järnvägen och vattenkraften. Gruvindustrin – den tredje stora näringen av riksintresse vid sidan om skogen och vattenkraften – anses dock fortfarande ha en betydelsefull framtid. Gruvarbetarna bor dock främst i Gällivare och Kiruna.
Utvecklingen i Jokkmokk påminner på många vis om situationen i andra subarktiska och arktiska områden. En skillnad är dock att utvinningen av naturresurser har en mycket längre historia än på motsvarande platser i exempelvis Grönland och Sibirien.

En tydlig trend i Jokkmokk är att småföretagare och entreprenörer inom den växande turistindustrin nu slår sig ner och blir bofasta. Trots att renskötseln står inför stora utmaningar har den fortfarande en stark ställning i Jokkmokk, och det pågår flera projekt som syftar till att utveckla sidogrenar av näringen.

Polarforskningssekretariatet 2016

Den här webbplatsen använder kakor. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng