Arbete och boende i polarområdena

Runt om i hela Arktis har det byggts samhällen dit människor från mer sydliga områden flyttat. Som alltid när nya städer växer fram kan skälen variera varför den ena eller andra familjen valt att byta boendeort.

Med undantag från forskare, tekniker och servicepersonal som under tidsbegränsade perioder bor i specialbyggda polarstationer – som mest påminner om rymdstationer – lever det inga människor permanent i Antarktis.

I norr, i Arktis, ser det däremot helt annorlunda ut. Där lever sedan flera hundra år olika urbefolkningar. I de allra flesta fall rör det sig om antalsmässigt små grupper som befolkat väldigt stora områden, flest är inuiterna (eskimåerna).
Under de senaste dryga hundra åren har det skett en mycket snabb befolkningsökning i Arktis. Till viss del beror det på stigande födslotal och förbättrad sjukvård bland urbefolkningarna, men huvuddelen av befolkningstillväxten i norr har andra orsaker.
Runt om i hela Arktis har det byggts samhällen dit människor från mer sydliga områden flyttat. Som alltid när nya städer växer fram kan skälen variera varför den ena eller andra familjen valt att byta boendeort. I grunden handlar det dock om att det i Arktis finns gott om naturresurser och råvarutillgångar. Och för att utvinna dessa rikedomar behövs det arbetskraft. En del av denna invandring har varit kortvarig medan annan har resulterat i att boendet blivit permanent.

Utvecklingen under det senaste seklet har inneburit att Arktis industrialiseras i allt snabbare takt och att samhällena i norr blivit större. De allra flesta ursprungsfolk i norr har idag helt lämnat nomadlivet bakom sig och blivit bofasta. Detta har bland annat fört med sig att ursprungsfolken ofta lever som minoriteter i de nordliga samhällena, med undantag för Grönland. Av de cirka fyra miljoner människor som idag arbetar och bor i Arktis är det enbart en mycket liten del som tillhör de cirkumpolära folken.
Skillnaden mellan de ursprungliga befolkningarna och övriga bör dock inte överdrivas. I många fall har människorna bott sida vid sida i generationer och bildat blandade befolkningar och växt samman, så är det till exempel på flera ställen i Lappland, Sibirien och på Grönland. Fast i andra områden har villkoren för urbefolkningarna varit hårda och djupt orättvisa.

I takt med att världsekonomin växer blir också behoven av råvaror allt större. Denna utveckling samverkar i Arktis med de pågående klimatförändringarna som innebär att möjligheten att utvinna exempelvis gas och olja blir större när tidigare isbelagda områden smälter eller försvinner. Även möjligheterna till nya och snabbare transportvägar för sjöfarten har blivit en viktig fråga, liksom fisket.
Idag har Arktis gått in i en utvecklingsfas som innebär en stark återindustrialisering och vilja till exploatering av nya och mer avlägsna områden. Som ett resultat av detta har frågor om naturskydd och miljöpolitik växt i betydelse, i synnerhet bland engagerade personer som själva inte arbetar och lever i området. Dessutom, och nog så viktigt, har politiska och strategiska frågor kommit att ta allt större plats. När det ibland talas om att situationen i Arktis är brännande syftar det i första hand på diskussioner om vem som verkligen äger rätten att utvinna områdets rikedomar och var och hur gränserna skall dras. Olika nationer försöker därför komma överens om hur befintliga avtal och internationella överenskommelser bäst bör tolkas för att gynna den egna nationen. Här återstår ännu många svåra frågor att lösa.

Historiskt sett har storskalig exploatering av Arktis naturresurser sällan inneburit något positivt för urbefolkningarna, tvärtom har det istället ofta lett till allvarliga problem för den traditionell renskötsel, jakt och fiske. Idag är situationen delvis densamma, fast med den skillnaden att flera urbefolkningar nu är positiva till exploatering så länge de får vara med och styra utvecklingen och dela vinsterna. Det viktigaste skälet till detta är att många urbefolkningar lämnat det traditionella livet och nu är i akut behov av inkomster och arbetstillfällen.

Polarforskningssekretariatet 2016

Den här webbplatsen använder kakor. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng