Människan

I de väldiga polarområdena finns jordens sista vildmarker. Men även i Arktis lever det människor, och i själva verket är den mänskliga historien mycket lång i området. Under flera tusen år har människor vandrat in över tundrorna, följt och jagat säsongsflyttande vildrenar och slagit sig ner på lämpliga platser och försörjt sig på fiske, fångst och jakt. Det många kallar vildmark, kallar andra för kulturlandskap. Inte minst i den svenska fjällvärlden är det tydligt hur man kan uppfatta naturen på två så pass olika vis.

Under århundradenas lopp har det utvecklats många olika slags kulturer i norr. Somliga har varit mer eller mindre bofasta, andra har varit nomadiserande och flyttat från plats till plats. Den arktiska ekologin har spelat – och spelar fortfarande – en viktig roll för de nordliga folkens samhällen, men de olika kulturernas livsformer kan inte bara förstås som ett svar på den omkringliggande naturen. Folken i norr har olika historier, och därför har de också utvecklats åt skilda håll. En sak som förenar de flesta folk i Arktis är dock frånvaron av jordbruk med spannmålsodling. I Arktis är växtodling ett undantag.

Bortsett från Nordbokulturen, alltså vikinga-bosättningarna på södra Grönland, sker inflyttningen av européer relativt sent i historien. I dag är dock befolkningarna blandade och de allra flesta lever moderna liv med högteknologiska hjälpmedel. Nomadtillvaron är numera endast ett minne.

Nya möjligheter att utvinna naturresurser som olja och gas, uran och vattenkraft har resulterat i ett ökat intresse för Arktis och för människorna i norr. Den utmaning Arktis står inför idag handlar mycket om att kunna utvinna resurserna på ett sätt som också gör det möjligt att på längre sikt leva ett gott liv i norr.

Polarforskningssekretariatet 2016