Fördjupning Cirkulation

Genom Framsundet strömmar det in varmt vatten med en temperatur på 2-4oC som har sitt ursprung i Nordatlanten. Detta varma vatten, som brukar kallas Atlantvatten, cirkulerar genom hela Arktiska oceanen och märks tydligt som ett varmt skikt med temperatur över noll grader i djupintervallet 150-700 meter. Det är svårt att mäta hur mycket Atlantvatten som strömmar in genom Framsundet men uppskattningar på flödet brukar ligga mellan 2-4 Sv. Cirkulationen av Atlantvatten inne i Arktiska Oceanen är starkt styrd av bottentopografin och strömmen bildar flera olika loopar som följer djuphavsryggarna i de olika delbassängerna. Efter att ha passerat genom bassängen lämnar Atlantvattnet Arktiska Oceanen på den västra sidan av Framsundet. Det har då blivit väsentligt kallare och har något lägre salthalt jämfört med det inströmmande vattnet. – Det modifierade Atlantvattnet fortsätter sedan söderut längs Grönlands kust och bidrar med en del av det djupvatten som strömmar över Grönland-Skottland ryggen och fortsätter ner längs botten i Nordatlanten. En annan gren av inströmmande Atlantvatten tar vägen genom Barents hav där det avkyls kraftigt till en temperatur under 0oC innan det kommer in i den mer centrala delen av Arktiska bassängen.

Cirkulationen av Atlantvatten
Vattencirkulation i de djupare delarna, under 1000 meter, följer till stor del cirkulationen i Atlantvattnet men är något långsammare jämfört med de övre vattenmassorna och den djupa cirkulationen är hårt styrd av bottentopografin. Utbyte av djupvatten mellan delbassängerna tenderar att koncentreras till den djupaste förbindelsen över undervattensryggarna mellan bassängerna. Från analys av vattenmassor ser man att djupvatten från Kanadensiska bassängen passerar över Lomonosov ryggen i en djup kanal nära nordpolen med tröskeldjup på ca 1860 m. Detta vatten följer sen Lomonosov ryggen mot Grönland och sen vidare mot Framsundet. Det sprider också ut sig över den Eurasiska bassängen och kan observeras på många platser som ett svagt salt och temperatur maximum på ca 2000 meters djup.

havstrommar2

Atlantvattencirkulationen i Arktis

En annan viktig del av cirkulationen i Arktis är bilding av vatten med hög salthalt och densitet genom isbildning på shelferna. Detta kalla vatten med hög salthalt får också en hög densitet och blir därför tyngre än sin omgivning och kan strömma ner längs kontinentalsluttningen och förnya djup och bottenvattnet i bassängerna. Det finns relativt få direkta observationer av denna process men mycket talar för att den har en väsentlig påverkan på vattenmassorna och den storskaliga cirkulationen i Arktiska Oceanen. Ett område där denna process har studerats i detalj är Storfjorden på södra Svalbard där tungt shelfvatten bildas varje år och kan följas ner längs kontinentalsluttingen.

Havet påverkar

 Havets påverkan på land

Det Arktiska havet påverkar förhållandena på land via två vägar. Den direkta är att havsvågorna har stor betydelse för erosion av kustlinjen. Numera minskar mängden havsis och havsis som bildas på hösten når land allt senare på året. Detta har resulterat i att höststormarnas vågor som tidigare bröt mot havsisen nu bryter mot land, och därmed orsakas en mycket snabbare erosion än tidigare. Detta har blivit ett stort problem för många bosättningar längs Arktis kuster då en del byggnader kommit så nära kustlinjen att de till och med rasat ner i havet.

Den andra vägen för havets påverkan på land går via atmosfären. Här finns flera exempel som rör transport av gaser, vattenånga och energi. Energiöverföringen från havet varierar på grund av att havens reflektionsförmåga (albedo) ändras med hur mycket havsis respektive öppet vatten det finns. Detta påverkar värmeflödet till atmosfären som i sin tur påverkar värmeflödet till land. Denna påverkan sker även åt andra hållet då albedo på land påverkar värmeflödet till atmosfären som i sin tur påverkar värmeflödet från atmosfären till havet. Detta är ett typexempel på nära koppling i klimatsystemet, det vill säga exempel på att förhållanden i två olika medier starkt kan påverka varandra.

Vattenånga kan transporteras från havet till land eftersom havsvatten som avdunstar kan falla som nederbörd över land. Likadant är det med gaser. De som avges från havet till luften kan transporteras vidare in över land. De gaser som inte stannar kvar i luften kommer antagligen att åter tas upp av havet eller av land och då oftast av växtligheten.

 Havets påverkan på atmosfären

Alla har kanske hört termerna havsklimat och inlandsklimat. Även här hemma skiljer sig klimatet vid kusten från det i inlandet. Just havsklimatet är en effekt av havets påverkan på luften. Luftmassor som kommer in från havet har ofta ungefär samma temperatur som havets ytvatten. Detta leder till att temperaturen vintertid blir högre vid kusten jämfört med inlandet. På sommaren blir det tvärtom svalare vid kusten. Havet är en mycket större värmereservoar än atmosfären. Värmen i en vattenkolumn som är 2.5 m hög  motsvarar värmen i hela atmosfären, eller utryckt på ett annat sätt: om man sänker temperaturen med en grad i 2.5 meter vatten räcker motsvarande värme till att höja temperaturen i hela atmosfären med en grad. Det istäckta Arktis tenderar under vintern att få ett mellanting mellan inlands och kustklimat. Det blir sällan så extremt kallt över isen som på vissa platser i centrala Sibirien eller Alaska. Detta beror på att det läcker upp en del värme från havsvattnet genom isen och i sprickor mellan flaken. Man bör tänka på att havet är relativt varm i detta sammanhang även om temperaturen är vid fryspunkten ca -1.7 oC jämfört med luften som kan vara -30 oC. Nära kusterna på sommaren kan lufttemperaturen gå upp till flera plusgrader där havet är öppet och värms upp av solen.

Havet påverkar också molnbildning i atmosfären. Genom avdunstning tillförs vattenånga från havet till atmosfären vilket påverkar mängden vattenånga och hur mycket moln som kan bildas. En dramatisk påverkan av havet på atmosfären får man i Arktis när kalla luftmassor från kontinenterna eller den centrala istäckta bassängen strömmar ut över områden med öppet hav. När den kalla luften får kontakt med vattnet, som är mycket varmare än luften, kan man få stora värmeflöden på upp mot 1000 W/m2. Detta ger en snabb uppvärmning av luftmassan nära ytan som tenderar att bli instabil och blandas om uppåt samtidigt som det tillförs vattenånga och det blir kraftig molnbildning.

 Havets påverkan på isen 

Alla har kanske hört termerna havsklimat och inlandsklimat. Även här hemma skiljer sig klimatet vid kusten från det i inlandet. Just havsklimatet är en effekt av havets påverkan på luften. Luftmassor som kommer in från havet har ofta ungefär samma temperatur som havets ytvatten. Detta leder till att temperaturen vintertid blir högre vid kusten jämfört med inlandet. På sommaren blir det tvärtom svalare vid kusten. Havet är en mycket större värmereservoar än atmosfären. Värmen i en vattenkolumn som är 2.5 m hög  motsvarar värmen i hela atmosfären, eller utryckt på ett annat sätt: om man sänker temperaturen med en grad i 2.5 meter vatten räcker motsvarande värme till att höja temperaturen i hela atmosfären med en grad. Det istäckta Arktis tenderar under vintern att få ett mellanting mellan inlands och kustklimat. Det blir sällan så extremt kallt över isen som på vissa platser i centrala Sibirien eller Alaska. Detta beror på att det läcker upp en del värme från havsvattnet genom isen och i sprickor mellan flaken. Man bör tänka på att havet är relativt varm i detta sammanhang även om temperaturen är vid fryspunkten ca -1.7 oC jämfört med luften som kan vara -30 oC. Nära kusterna på sommaren kan lufttemperaturen gå upp till flera plusgrader där havet är öppet och värms upp av solen.

Havet påverkar också molnbildning i atmosfären. Genom avdunstning tillförs vattenånga från havet till atmosfären vilket påverkar mängden vattenånga och hur mycket moln som kan bildas. En dramatisk påverkan av havet på atmosfären får man i Arktis när kalla luftmassor från kontinenterna eller den centrala istäckta bassängen strömmar ut över områden med öppet hav. När den kalla luften får kontakt med vattnet, som är mycket varmare än luften, kan man få stora värmeflöden på upp mot 1000 W/m2. Detta ger en snabb uppvärmning av luftmassan nära ytan som tenderar att bli instabil och blandas om uppåt samtidigt som det tillförs vattenånga och det blir kraftig molnbildning.

Polarforskningssekretariatet 2016

Den här webbplatsen använder kakor. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng