Batymetri

Arktiska oceanen, eller Norra Ishavet som det också heter på svenska, består av flera djupa bassänger som är omgivna av grunda shelfområden. Med shelf menas det relativt grunda och flacka område som finns närmast kusten.

I Arktis avgränsas shelfen naturligt av olika ögrupper och de olika delarna brukar man kalla shelfhav som har speciella namn där Barents hav, Karahavet, Laptevhavet, Östsibiriska havet och Chukchihavet är de största. De Sibiriska shelfhaven (Karahavet, Laptevhavet och Östsibiriska havet) är mycket grunda ca 20-100 meter medan Barents hav är något djupare, ca 200 meter.

batymetri-karta-1

Utanför shelfhaven ligger de centrala djupbassängerna som avgränsas av bergsryggar under havsytan. Den mest dominerade ryggen är Lomonosovryggen som sträcker emellan Sibirien och Grönland och delar av Arktiska oceanen i två djupa huvud-bassänger: den Kanadensiska bassängen (kallas också för Amerasiska bassängen) och den Eurasiska bassängen. Den Eurasiska bassängen avdelas i sin tur av Gakkelrygen i två delbassänger: Nansenbassängen och Amundsenbassängen. Den Kanadensiska bassängen delas upp av Alfa-Mendeleevryggen i två delbassänger: Makarovbassängen och Kanada-bassängen. Den djupaste bassängen är Amundsenbassängen med djup ner mot 4500 meter medan resten av bassängerna är något grundare. Nansenbassängen är ca 4000 meter medan både Kanadabassängen och Makarovbassängen är ca 3700 meter.

Arktiska Oceanen har kontakt med omgivande hav genom Framsundet (mellan Svalbard och Grönland), Berings Sund (mellan Ryssland och Alaska), Kanadensiska övärlden och Barents hav. Framsundet är den djupaste passagen med ett tröskeldjup på ca 2400 m och Berings Sund är grundast, bara ca 50 meter. I den Kanadensiska övärlden finns det flera sund varav det djupaste är Nares sund med ett största djup på 490 meter. Barents hav är relativt grunt med ett typiskt djup på ca 200 meter.