Gaser

Gaser i luften transporteras på kort tid långa sträckor med luftrörelserna vilket innebär att det som når Arktis kan ha ett ursprung i helt andra områden av vår jord.  En av de mer diskuterade är koldioxid som vi människor tillför luften genom förbränning av olja, kol och gas.

Detta sker huvudsakligen där människorna bor, men vi finner ungefär samma halt i luften i Arktis som över t.ex. Europa (om man inte är direkt i närheten av utsläppsområdet).  Ett resultat av detta är att påverkan av växthusgaser är jämt spridda över jorden och därmed också samma påverkan i Arktis.  Däremot finns effekter av denna påverkan som är olika i olika områden och därför blir resultaten olika, t.ex. i Arktis finns vit is och snö som reflekterar solljus och om den vita ytan minskar, absorberas mer strålning som värme vid jordytan.

diagram
Halten koldioxid i luftbubblor som inneslutits i glaciäris på Antarktis. Man ser hur halten koldioxid ökade i slutet på 1700-talet, en ökning från antropogent utsläpp (från mänsklig aktivitet).

Förutom de växthusgaser1 som kommer från människans aktivitet i söder bildas en del ämnen naturligt av organismer både på land och i havet, och dessa ämnen avdunstar till luften och kan där påverka strålningsbalansen (hur mycket av solens strålning som reflekteras eller absorberas i atmosfären, respektive når jordytan).  Denna påverkan sker huvudsakligen genom att molnbildningen ändras, antingen genom att de bildande ämnena direkt ger upphov till partiklar som kan fungera som kondensationskärnor (små partiklar på vilka vattenmolekyler absorberas och därmed ger upphov till molndroppar) för molnbilning, eller genom att föreningarna reagerar med andra ämnen och därmed påverkar produktionen av kondensationskärnor för molnbilning.

1. Den dominerande växthusgasen som människan släpper ut är koldioxid, men det förekommer också andra som kvävedioxid (N2O) och metan. Växthusgaser heter de eftersom de absorberar värmestrålning så att jordens atmosfär fungerar på motsvarande sätt som glaset i ett växthus. Den dominerande växthusgasen som finns i jordens atmosfär är vattenånga, och hur mycket det finns av denna i atmosfären bestäms huvudsakligen av temperaturen. Detta innebär att om temperaturen stiger pga att en annan växthusgas som koldioxid ökar, så kommer också vattenångan att öka och temperaturen stiger ytterligare. Detta är en så kallad positiv återkoppling.