Sommarbalansmätningar

Snödjupsmätning på Storglaciären. Bild: Kristof Sturm.Som vi nämnde i början bestäms smältningen, eller ablationen, i huvudsak av temperaturen, det betyder att smältningen är som störst i de lägre delarna av glaciären och minskar på höga höjder. Detta leder också till att smältningen inte är så varierad över glaciärytan som ackumulationen. Vi behöver därför inte heller mäta den i så många punkter som var nödvändigt för snöinventeringen.

För att mäta avsmältningen använder man så kallade ablationsstakar. De är metallstakar (oftast aluminium då de är lätta och starka som har borrats ned i glaciären.

Under snöinventeringen mäts staktoppens höjd över snöytan, ett mått vi kallar stakhöjd, samt hur mycket snö som ligger vid varje stake. Allt eftersom snön och sedan den underliggande isen smälter bort blir stakhöjden större Mer och mer av staken syns ovan snöytan.

I slutet av sommaren mäts alla stakarnas stakhöjd. I ablationsområdet, där all snö samt en del av den underliggande isen försvunnit under sommarsäsongen, kan vi beräkna hur mycket som smält bort genom att först beräkna hur mycket massa som fanns i form av snö (på samma sätt som för vinterbalansen) och sedan beräkna hur mycket is som smält bort (is har en ungefärlig densitet av 900 kg/m3). Genom att addera dessa värden får vi mängden bortsmält snö och is på platsen.

Karta som visar stakarnas lägen under den aktuella sommaren

I ackumulationsområdet, där inte all snö som lagrades under vintern smälter bort måste man använda en annan beräkningsmetod. När vi mäter stakhöjden ser vi att inte all snö smält bort och vi måste beräkna hur mycket som återstår. Under sommaren har dock densiteten hos snön ändrats då den värmts upp till smälttemperaturen och genomgått en rad förändringsprocesser. Normalt har denna omvandlade snö en densitet på nära 600 kg/m3.

För att beräkna avsmältningen på ablationstakar i ackumulationsområdet måste vi därför först beräkna hur mycket massa som fanns där från början (på samma sätt som för vinterbalansen) och sedan dra bort den massa som finns kvar. Året som kartan visar gav en sommarbalans på 4.88×106 (milj) m3, med en glaciäryta på 3.1×106 (milj) m2 så blev vattenekvivalenten 1,51 meter vatten.

Med allt detta gjort för samtliga ablationsstakar kan vi göra en vattendjupkarta på liknande sätt som vi gjorde för vinterbalansen samt beräkna såväl den volym som smält bort som dess specifika värde.

Sommarbalans 1999 på Storglaciären. Bilden visar mängd is och snö som smält angett i meter vattenekvivalent.

Polarforskningssekretariatet 2016

Den här webbplatsen använder kakor. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng