Ett exempel

Kebnekaises nordtopp (närmast) och sydtopp (i bakgrunden). Nordtoppen 2097 m. ö. h. och sydtoppen ca. 2114 m. ö. h. är de två högsta topparna i Sverige. Bild Kristof Sturm.

Kebnekaises sydtopp, den högsta toppen i Sverige (c:a 2114 m ö.h.) är en glaciär. Toppen, eller toppdrivan som den ibland kallas, består av snö och is som ackumulerats på toppen för att vindarna som pressas mot berget riktas uppåt när de träffar bergsmassivet Tjockleken på toppdrivan är uppskattad till mellan 30 till 40 m vilket är tillräckligt för att den skall klassas som glaciär.

På vintern lagras snö på drivan som under sommaren helt eller delvis smälter bort. Det betyder att toppens absoluta höjd varierar. Toppen är högre under vintern än under sommaren. Variationerna i massa på toppen följer samma principer som massbalansen på en vanlig glaciär. Höjden på toppen kommer därför att variera och var alltså högre tidigare under seklet än vad den är nu. Klimatet var mer gynnsamt för glaciärtillväxt då.

Mätningarna på Kebnekaises sydtopp görs av Tarfala forskningsstation vid ungefär samma datum varje sommar och på så sätt får man fram hur toppen varierar från år till år. Säsongsvariationerna finns inte uppmätta. Om toppdrivan skulle smälta bort i ett framtida varmare klimat skulle inte längre Kebnekaises sydtopp vara Sverige högsta berg. Nordtoppen med sina 2097 m ö.h. skulle då vara den högsta punkten i Sverige.

Polarforskningssekretariatet 2016

Den här webbplatsen använder kakor. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng