Tunnlarna förändras

Tunnlarna förändras För att återgå en stund till diskussionen om tunnlarna, kan det omvända hända det vill säga mängden vatten kan minska. Tunnlarna är då för stora och vattentrycket sjunker, ibland till noll, glaciären rör sig då endast långsamt. Då tunnlarna är för stora kommer istrycket att pressa samman dessa till det att de igen är stora nog att ta hand om den mindre mängd vatten som rinner genom glaciären. Tunnlarna kan därför anpassa sin storlek till den mängd vatten som finns tillgänglig för tillfället. Anpassningen sker dock inte blixtsnabbt. En tunnel kan smälta upp på kanske några timmar medan krympningen genom isdeformation tar dagar och alltså är en långsammare process.

Under vinterhalvåret rinner i stort sett inget vatten genom glaciären. Tunnlarna kommer därför att gradvis krympa och vara små till följande vår. När värmen stiger på våren och försommaren börjar smältningen av snön ofta ganska snabbt. Tunnlarna är då på tok för små och resultatet blir att glaciären ökar sin hastighet mycket kraftigt, den s.k. våraccelerationen. Ofta kan denna hastighetsökning vara den största under året, i alla fall den som varar längst i och med att tunnlarna förändras så drastiskt.

Fig 1

Isens rörelse kan mätas genom att man observerar objekts positioner vid upprepade tillfällen. När de första forskarna studerade isrörelsen, utnyttjade de objekt som redan fanns på glaciärernas yta. Större block som lätt gick att känna igen var idealiska. När kraven på större precision ökade började man istället använda olika typer av stolpar, vilka man placerade i förborrade hål i isen. Till en början använde man stolpar av trä men numera är stolparna av stål och aluminium. Stolpen i sitt hål följer med glaciären i dess rörelse. Genom att mäta var den befinner sig vid två tillfällen kan glaciärens rörelse beräknas som den ändring i position som stolpen ger. Mätningar sker idag enklast genom s.k. GPS (Globalt PositioneringsSystem).

Som en del av flera forskningsprojekt har forskare i Sverige på detta sätt mätt isrörelser på Storglaciären. Resultaten visar att isen rör sig med ungefär 4 cm per dag. Vid enstaka tillfällen kan isen röra sig med upp till 10 cm per dag. I fig. 2 nedan, syns att de högsta hastigheterna uppkommer när vattentrycket är som störst. Vi ser också att detta sker när antingen temperaturen är hög och ger mycket smältning eller när nederbörden är stor. Teorin stämmer alltså väldigt bra.

Fig 1

Vattentrycket styr isrörelsen. Med rött visas hur hastigheten (mät som dygnsmedelhastighet) varierar beroende på hur vattentrycket ser ut (den nedre blå kurvan). Höga vattentryck leder till höga hastigheter. Vattentrycket i sin tur styrs av temperatur (grön kurva som ger smältning) och nederbörd (blå staplar). I detta fall är det främst nederbörden som givit upphov till vattentrycksvariationerna. Två svarta kurvor visar också hur mycket vatten som rinner ut från glaciären. Där ser man att mycket vatten rinner ut i samband med regnen, det är endast när dessa mängder vatten finns i omlopp som glaciären kan accelerera.

Fig 3

Vattentryck uppmätt vid bottnen av glaciären syns som blå kurvor. Till vänster anges det tryck i m vatten som kurvorna motsvarar, till höger anges detta tryck i % av istrycket (100% betyder att isen kan flyta då trycket är lika med isens tryck). Överst i figuren finns de meteorologiska parametrar som styr vattentemperaturen (rött) och nederbörden (svarta staplar). Vattentrycket har en mycket utpräglad dygnsvariation och det går att se att topparna styrs av temperaturen (d.v.s. den smältning som temperaturen orsakar samt den nederbörd som faller.

Polarforskningssekretariatet 2016

Den här webbplatsen använder kakor. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng