Vi vet mer om Mars än om vår egen havsbotten

Han har hittat en tropisk insjö vid Nordpolen. Martin Jakobsson kartlägger havsbottnen, förr som nu.

Det började med en submarin bergskedja som låg på fel ställe. Nu har Martin Jakobsson gjort en hel karta över havsbottnen i Arktis. Men fast den redan används över hela världen, är den långt ifrån färdig.

När polarupptäckaren Amundsen seglade genom Nordvästpassagen för drygt hundra år sedan, fanns inga sjökort.

Forskare2-porträtt
Martin Jacosson
Foto: Björn Eriksson

Han var först att klara bedriften och fick själv rita in öar och sund efterhand som de dök upp i hans kikare. Hur det såg ut under båtens köl hade han ingen aning om i förväg, och när som helst kunde han gå på grund. Sedan dess har polarforskare bit för bit försökt samla in information om havsbottnen i Arktis. En metod har varit att doppa ner ett mätsnöre med en tyngd i änden för att mäta djupet vid en viss punkt, och på senare tid har man använt ekolod. Men det är föst nu som det finns tillräckligt avancerade redskap, och som man har en chans att göra en riktigt detaljerad kartläggning. Martin Jakobsson är en av dem som tagit på sig jobbet med att göra en batymetrisk karta, som visar hur det ser ut under haven kring Nordpolen

– Det finns så otroligt mycket kvar att utforska. Havsbottnen i Arktiska oceanen är bara kartlagd till sådär en sex procent med moderna metoder.

Ändå har Martin Jakobsson redan jobbat med kartan i tio år. En del av mätningarna som den bygger på har han själv gjort från isbrytaren Oden, som sedan 2007 är försedd med ett instrument som kan skanna av havsbottnen. Men de flesta av mätuppgifterna har samlats in av forskare på tyska och amerikanska isbrytare och från ubåtar. All data samlas efter hand i en databas, en digital modell av havsbotten uppdateras hela tiden och kartor trycks i nya versioner allt eftersom. Även om kartan är långt ifrån färdig, är den det bästa som finns att tillgå. Därför använder forskare och sjömän den över hela världen.
– Den används verkligen jättemycket. Det märker man genom att den är nämnd i hundratals vetenskapliga artiklar, i tusentals andra skrifter och på massor av webbsidor. Den har synts i tidningar som New York Times, National Geographic och på omslaget av Nature.

Kartan har blivit populär också bland folk som inte alls har några planer på att forska eller resa till Arktis. Förmodligen beror det på att den är vacker som ett konstverk, med sin djupblå färg och med mystiska skrynklor och veck. Både i Sverige och utomlands finns den på frimärken och till och med på paraplyer. Martin Jakobsson, som själv designat kartan, är förstås stolt över att så många tycker om den. Men kartläggningen av havsbottnen är bara en liten del av hans forskning, som handlar om hur det såg ut under havsytan för miljontals år sedan. Han vill ta reda på hur Arktis förändrats genom istider och värmeperioder, för att samla viktiga ledtrådar om vad som kan ske i framtiden när jorden värms upp. Det kan man bland annat göra genom att ta upp och undersöka lera, stenar, fossil och döda djur- och växtdelar från havsbottnen. Det var under en sådan forskningsexpedition som Martin Jakobsson insåg att det behövdes en ny batymetrisk karta.
– Sommaren 1996 var vi en grupp forskare som var ute med isbrytaren Oden för att bland annat ta upp bottensediment från Lomonosovryggen, som är en stor bergskedja på havsbottnen mitt i Arktiska oceanen. Vi utgick från den gamla kartan och mätte med Odens ekolod, men hittade inte ryggen. Till slut kunde vi konstatera att kartan lett oss hela 200 kilometer fel i området.

För att kunna ange varifrån hans prover kom, fick Martin Jakobsson göra ungefär som Amundsen, och rita en egen karta över området. När han kom hem blev han kontaktad av en polarforskare från Kanada, som hade startat projektet ”International Bathymetric Chart of the Arctic Ocean (IBCAO)”, som gick ut på att samla in nya mätdata. Snart var de båda igång med det stora arbetet med att kartlägga den arktiska oceanens alla undervattensryggar och djupbassänger. Men det dröjer länge innan de kan publicera en slutgiltig version av kartan, enligt Martin Jakobsson.
– Det sker nog inte under min livstid. Ännu så länge vet vi mer om topografin på planeten Mars än om vår egen havsbotten.

Polarforskningssekretariatet 2016

Den här webbplatsen använder kakor. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng