Solbadande ishavsalger

När ozonlagret är tunt ökar den ultravioletta strålningen från solen. Det märks inte bara på land, utan också under havsytan. Bland mikroalgerna, som är basen i den marina näringskedjan och som producerar hälften av allt syre på jorden, finns det både arter som gynnas och arter som missgynnas av starkare UV-strålning.

Forskare4_bildspel01

För att undersöka hur olika algarter reagerar på olika intensiv UV-strålning, placerar marinekologen Angela Wulff dem i petriskålar som monteras i ramar. Ramarna sätts sedan ut i havet på olika djup. Ju grundare de placeras, desto mer solljus når ner till algerna. Foto: Angela Wulff

En del mikroalger bildar ett särskilt ämne, MAA, som skyddar dem mot farlig UVB-strålning. När solljuset blir starkare kan den typen av alger gynnas, på bekostnad av andra alggrupper.

Forskare4_bildspel04

”Algskum” från mikroalgssläktet Phaeocystis, en mikroalg som är mycket vanlig i både Arktis och Antarktis. Den tydliga bruna färgen visar att planktonproduktionen är hög både i vattnet och strax under isen. Phaeocystissläktet innehåller flera olika arter där flera av dem bildar sitt eget solskydd och klarar UVB-strålning relativt bra. Foto: Angela Wulff

Produktionen av mikroalger är mycket hög i haven nära polerna, eftersom där finns gott om näringsämnen, som kväve och fosfor. Men mikroalgerna som lever i de kalla haven är mer känsliga för UVB-strålning än andra. Ozonhålet över Antarktis, och uttunningen av ozonskiktet i Arktis kan leda till att algfloran förändras. Det kan i sin tur påverka hela näringsväven i polarhaven, liksom tillgången till syre i atmosfären.

Polarforskningssekretariatet 2016

Den här webbplatsen använder kakor. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng