Älskar alger, flirtar med pingviner

wulffNamn: Angela Wulff
Född: 1963
Yrke: Marinekolog
Arbetsplats: Göteborgs universitet, institutionen för marin ekologi
Familj: Man och två döttrar, Smilla och Nanna. Just nu ingen hund, men det brukar finnas en dragvillig polarhund i familjen.

Varför har du valt att forska på just mikroalger?
– Första gången jag såg dem i mikroskop blev jag otroligt fascinerad av dem. De är så fantastiskt vackra, har ett intressant liv och fyller en viktig funktion i havet. Kärlek vid första ögonkastet. Men från början var jag egentligen mest intresserad av det mer spektakulära djurlivet i havet. Jag ville simma med delfiner, som så många andra blivande marinbiologer.

Vad var det som fick dig att vilja bli polarforskare?
– Förut jobbade jag som idrotts- och biologilärare, men började studera ytterligare för att lära mig mer om havet eftersom mitt stora fritidsintresse var sportdykning. Sedan växte intresset, inte minst för mikroalgerna. När jag precis börjat som doktorand fick jag åka med på en expedition till Antarktis. Det var kallt och man såg bara is, is och åter is – vilket var helt fantastiskt. Och forskningsarbetet var så intressant, att när jag fick chansen att fortsätta som polarforskare tvekade jag inte. Jag arbetar inte enbart i polarhaven, men åker dit ganska ofta.

Finns det något som du inte gillar med ditt jobb?
– Bara en enda sak: att det är så mycket stress kring att söka pengar till sin forskning.

Vad är det bästa?
– Att man får utlopp för sin nyfikenhet och sin kreativitet. Jag jobbar oftast mer än 40 timmar i veckan, men har fria arbetstider och ett väldigt roligt jobb. Och tänk vad bra att få betalt för att vara nyfiken!

Vilket är ditt bästa expeditionsminne?
– Det finns så många! Men något som jag alltid uppskattar är djurlivet som man stöter på. Jobbet är ofta hårt och enformigt, men när man får se knölvalar leka runt fartyget, eller får besök av pingviner vid forskningsstationen, då glömmer man allt slit. En gång var det faktiskt en pingvin som friade till mig. Jag satt på en strand på King George Island, då en pingvin ställde sig en bit ifrån och kastade en sten till mig. Jag kastade en sten tillbaka. Då gick den lite närmre och kastade igen. Pingviner gör så när de uppvaktar en ny partner! Vi höll på och kastade sten till varandra en stund, till dess att den var alldeles intill mig. Då tittade den granskande på mig, och bestämde sig till slut för att vända på klacken och gå därifrån. Jag dög helt enkelt inte vid närmare besiktning. Ett oförglömligt minne! När mina barn var mindre trodde de att mitt jobb gick ut på att klappa pingviner.

Vilka prylar klarar du dig inte utan när du är på polarexpedition?
– De viktigaste personliga sakerna är mp3-spelare med ljudböcker, kort på familjen och min röda favoritmössa, som nu dessvärre är söndertvättad. Bland jobbprylarna är mikroskopet viktigast. Annars kan jag inte se alla underbara mikroalger!

Polarforskningssekretariatet 2016

Den här webbplatsen använder kakor. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng