Samlar på havets juveler

Det var kärlek vid första ögonkastet. Angela Wulff älskar sina arktiska mikroalger. De är inte bara vackra, utan viktiga för hela planeten.

Om våren blommar de i iskallt vatten. En prakt som avnjuts genom mikroskopets glas. Angela Wulff studerar encelliga alger, som inte enbart är vackra; de är också viktiga för hela vår planet.

I de kalla haven i Arktis och Antarktis kryllar det av mikroalger, osynliga för ögat men avgörande för hela ekosystemet. De allra minsta algerna är basen i näringskedjan som leder ända upp till späckhuggare, isbjörnar och människor. Men inte nog med det. Havets juveler producerar nästan hälften av allt syre på jorden.
– Jag brukar kalla dem för juveler, för att de är så vackra. Särskilt kiselalgerna liknar slipade ädelstenar med sina fina mönster på skalet. De kanske inte är lika färggranna som ädelstenar, men ändå.

Invalid Displayed Gallery

Som alla andra växter behöver algerna solljus till sin fotosyntes. Med solens strålar som energikälla omvandlar de koldioxid och vatten till kolhydrater och syre. Men det kan bli för mycket av det goda när det skyddande ozonlagret i atmosfären blir tunnare. Angela Wulff, som är docent i marin ekologi, studerar vad som händer med alger när de utsätts för starkare UV-strålning från solen.

– En del av mikroalgerna klarar det inte så bra, utan dör. Men vi behöver inte vara oroliga för att syret på jorden skall ta slut, för andra alger trivs desto bättre. Däremot kan det få konsekvenser högre upp i näringskedjan när balansen mellan de olika algarterna rubbas.

Ozonlagret uppmärksammas inte lika mycket idag som på 80-talet, då man upptäckte att användningen av freoner i sprayburkar, kylar och frysar gett upphov till ozonhål. Men trots att vi numera använder mer ozonvänliga produkter, så går återhämtningen långsamt. Över Arktis och Antarktis varierar ozonhalten kraftigt under olika årstider, bland annat beroende på väder och vind. Beräkningar visar att ozonhålet över Antarktis kan vara reparerat först år 2050. Det finns också en koppling mellan global uppvärmning och ozonlagret. Ju varmare det är vid jorden, desto kallare blir det i stratosfären där iskristaller bildas och påskyndar nedbrytning av ozonet.
– Det är inte säkert att ozonhalten någonsin blir som förr, så det är viktigt att undersöka vad som händer i haven när solinstrålningen ökar.

Angela Wulff bedriver sin forskning vid båda polerna. I Ny Ålesund på Spetsbergen samarbetar hon med norska forskare och samlar in alger i Kongsfjorden. På King George Island i Antarktis, jobbar hon från en tysk-argentinsk bas. Många av algerna som Angela Wulff undersöker finns på sandkorn på mjuka sedimentbottnar, andra håller till i kanten av havsisen. En del finns helt nära stranden och där isen spruckit upp vadar Angela Wulff runt, iklädd överlevnadsdräkt, och gräver försiktigt upp små spadtag från havsbotten.
– Det är enkelt, ingen high tech alls. Ibland tar jag med mig en av barnens spadar från sandlådan! Det viktiga är att inte blanda runt i sedimenten, utan få med sig en så orörd bit botten som möjligt.

För att få upp mikroalger från större djup måste man dyka ner, försiktigt trycka in en cylinder i bottnen och lyfta upp en propp bottensediment. Från fartyg går det också att ta upp prover med hjälp av en så kallad box corer . Angela Wulff undersöker också växtplankton som finns fritt i vattnet, och då använder hon en håv och fiskar upp dem med, antingen gör hon det från stranden eller från en gummibåt.

En mikroalg är tio gånger smalare än ett hårstrå, så mikroskopet är Angela Wulffs viktigaste redskap. När algerna fått växta till i näringslösning undersöker hon dem på flera sätt. Hon identifierar olika arter, räknar algerna och gör kemiska analyser. För att testa hur olika algarter reagerar vid olika mängd solljus placerar hon dem i petriskålar monterade på ramar, som sätts ut i havet igen på olika djup. Ju närmre ytan ramarna är, desto mer solljus når ner till algerna. Om algerna trivs går fotosyntesen på högvarv, och det kan man undersöka med hjälp av ett instrument som skickar ljusimpulser genom algerna och mäter fotosyntesen.

Mikroalgerna finns i alla hav världen över. Så när Angela Wulff inte är på polarexpedition, studerar hon alger runt våra svenska kuster, som också påverkas av den ökade UV-strålningen. I Östersjön undersöker hon kopplingar mellan starkare solinstrålning och giftig algblomning, som kan ställa till problem för fiskar, fåglar, husdjur och badande människor.
– Mikroalgerna är visserligen väldigt små, men eftersom de är så många får det stora konsekvenser när miljön som de lever i förändras och balansen mellan arterna rubbas. Därför tycker jag att det är viktigt att hålla koll på vad som händer bland de små juvelerna i vattnet, på botten och i polarisen.

Polarforskningssekretariatet 2016

Den här webbplatsen använder kakor. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng