Dras till det stora blå

Namn: Agneta Fransson
Yrke: Marinkemist och oceanograf
Arbetsplats: Institutionen för geovetenskaper, oceanografi, Göteborgs universitet
Född: 1964

Hur kom det sig att du blev polarforskare?
– Det tog ganska lång tid innan jag kom på vad det var jag ville jobba med. Jag läste samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet, till att börja med, men insåg snart misstaget och kompletterade då med de naturvetenskapliga ämnena. Jag har bland annat studerat språk och jobbat som datorprogrammerare och dykande arkeolog. Efter lång resa då jag hade tid att tänka, kom jag på att det var havet, mitt stora intresse i livet, som jag skulle jobba med. Så jag pluggade oceanografi och marinkemi i Göteborg. När jag skulle göra mitt examensarbete fick jag följa med på en expedition till Grönlandshavet. Då kände jag att jag hamnat rätt i livet.

På din dialekt låter det inte som om du vuxit upp vid Västkusten direkt…
– Nej, jag kommer från Växjö, som är en trevlig stad, men som ligger på tok för långt ifrån havet. När jag var liten tillverkade jag en egen snorkel av ett elrör, så att jag kunde snorkla i insjöar och spana på abborrar. Jag drömde om att få dyka i havet, och när jag blev gammal nog gick jag en dykkurs på Västkusten. Sedan återstod bara att flytta dit. Jag hoppas att jag kan bo nära havet resten av livet.

Vad är det bästa med ditt jobb?

– Att jag ofta får vara till sjöss och att jag får uppleva en fantastisk natur med is, snö, vatten, isbjörnar, sälar och pingviner medan jag jobbar. En annan bra sak är att jag får träffa många andra forskare från olika länder ute på expeditionerna. Jag tycker om att lära mig nya saker om andras forskningsområden.

Finns det något som är negativt?
– Forskare vet sällan hur länge de har kvar jobbet efter varje projekt, och man måste ständigt söka pengar för att finansiera forskningen, om man skall kunna fortsätta jobba. Det är tjatigt.

Om du blev tvungen att välja: Arktis eller Antarktis?
– Hm, det var en svår fråga. I Arktis sker det många snabba förändringar som behöver undersökas innan isen försvinner, i Antarktis är det dessutom mycket som ännu är outforskat (det sker förändringar även där). Nej, det går inte att välja, jag måste forska på båda ställena!

Vilket är ditt bästa expeditionsminne?
– För några år sedan var jag i Antarktis ombord på en Norsk båt och fick chansen att ta på mig dykutrustning och simma in under havsisen. Det var fantastiskt att se isen underifrån. Dessutom kom ett gäng pingviner simmande som torpeder bredvid mig. Oförglömligt. Men det finns många andra fina minnen. Det handlar inte bara om spektakulära naturupplevelser utan också om själva forskningen, som jag tycker är väldigt intressant.

Polarforskningssekretariatet 2016

Den här webbplatsen använder kakor. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng